Korsettkurs

Vi var ett gäng ivriga damer i varierande ålder och storlek som en tidig och bitande kall lördagsmorgon samlades på Blekinge Folkhögskola för att förkovra oss i ämnet korsett. Kursen hölls av Ylva Foglert som är textillärare på skolan samt medlem i föreningen. Hennes kunskaper är av diger sort och hon hade själv varit i London för att fördjupa sig i korsettsömnad från gångna tider. Denna första träff tillverkade alla sitt egna måttanpassade mönster. För att få en känsla och uppfattning om vad vi skulle göra och inte minst bära fick alla prova den korsett som läraren sytt. Glädjen blev stor och ögonen blanka av lycka när vi såg våra nya kroppsformer. Nu skulle här minsann tillverkas korsett på löpande band! Ack, vad vi bedrog oss i vår naiva iver att sy en korsett. Det var verkligen inte så lätt att tillverka ett så litet stycke. Delarna var många att hålla reda på, nya termer, 15 meter bone och 1 meter stålspiral. Frågetecknena hopade sig, skratten lät på gränsen till det hysteriska och de flesta av oss började nu tvivla på den egna syförmågan. För inte hade vi hunnit och sy en enda söm än när dagen plötsligt tog slut!
1 1/2 månad senare var det dags för det så kallade uppföljningstillfället. Många av oss kom med alla delarna, nu iallafall utklippta, men tyvärr inte riktigt i den ihopsydda form som vår hårt prövade lärare hade hoppats och trott på. Denna gång både syddes det och hamrades det. Allt för att garanterat bli färdiga! Men hur vi än kämpade så åkte en del av oss hem med alla delarna fortfarande i löst format. Än en gång blev ögonen blanka dock ej av lycka. Hopplösheten grep tag i mångas nacke och det lilla tygstycket stoppades längst ner i syhögen där hemma. Då uppenbarade sig ett verkligt viktigt tillfälle att bära korsetten nämligen 1700-tals dag på Blekinge museum. Nu åkte den halvfärdiga korsetten fram och det syddes åter i medlemmarnas små stugor. En del av oss (mig själv inräknat) blev färdiga timmen innan det var dags att samlas på museet. Vad vackra vi blev och är!
Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det krävdes mod, blod, svett och tårar för att tillverka en korsett. Vem hade kunnat tro det den där kyliga lördagsmorgonen i februari.  

Essä skriven av Diana Lobel